Jösses vilken start jag fick på hela biten som betydde jobb! Skulle åka o tanka innan det bar iväg mot Etuna! Blev lite sen iväg efter att ha mixtrat o fyllt på olja! Iväg till macken, men där vägrade maskinerna ta mitt kort, så for över till grannmacken... Häver mig ut, kör in kortet, "yes, det funkar", vänder mig om mot bilen och inser då att jag står på fel sida... Så det var bara o avbryta alltihop, slänga sig i bilen och hitta en annan ledig pump! Då började jag fippla genom att inte hitta vart jag skulle stoppa in kortet! Det tog en liten stunds förvirring innan jag hittade skiten! :P Sen var det full fart mot Etuna!

Kommer till jobbet, och jag börjar med att få springa ner i Entrén med en patient som skulle iväg... Sagt och gjort! Skulle bromsa hjulen på rullstolen och ser inte att själva gummigrejen är borta, så skär upp en lite bit i handen av bara farten! In med patienten i bilen och sen upp och plåstra om! :P

Första tre timmarna var det kaos! Hade inte många rätt i vad som gjordes då! Kan du göra det här? Javisst, sen fastnar man i andra änden av avdelningen med massa annat... Sen fick vi i oss lite mat, och plötsligt hade vi läget helt under kontroll! Så kvällen flöt på bra efter det! Timmarna bara sprang iväg!

Sista 20 minuterna satt jag inne hos en patient som var helt förstörd över att bli insatt på en tablettbehandling, som enligt broshyren gör att man blir jättebegränsad... Man ska inte äta en del saker, man får inte dricka någon alkohol, att man inte ska flyga, osv osv. Men efter 20 minuters diskuterande fram och tillbaka blev hon på bättre humör! Hon blev uppriktigt sagt glad för att jag tog mig tiden! Och för att jag kunde ge exempel på andra personer som har samma behandling och som gör allt det står att man inte ska, men att dom gör det i vettiga mängder och att dom klarar sig jättebra så! :)

Det känns så bra o kunna hjälpa till på det sättet... Det var bara en ren händelse att jag klev in till henne när hon låg där och mer eller mindre grät för att hon tyckte hela livet hade tagits ifrån henne! Att kunna vända en sådan känsla till "Det ska nog gå bra, jag ska hitta en lösning på det här" är inte helt lätt! Men oj vad bra man mår själv när man ser att man faktiskt har hjälpt någon på vägen! :)

Nu ska jag checka ut! Försöka städa i ordning här imorgon förmiddag, innan jobbet! Så inte det är det första jag behöver göra på torsdag! :)