Sist jag skrev lovade jag en sammanfattning på 2011...

Har funderat på den i flera dagar nu... Men vet i sjutton vad jag ska skriva... Det har varit ett väldigt jobbigt år på många sätt...

Jag har under 2011 börjat på nästa fas i livet! Vilket innebär att tiden som student är slut, för den är gången iaf! Det innebär även att jag nu, såhär i januari har jobbat 7 månader som Sjuksköterska!

Jag bytte lägenhet i februari... I samma veva köpte brorsan mammas lägenhet och flyttade dit... Mamma flyttade till Jönköping, närmare bestämt Huskvarna...

Under våren gjorde jag min sista praktik som student... Hade en superbra tid på Strandgården! Saknar iaf en av sköterskorna där nere! Som för övrigt kom upp i början på hösten när hon hade vägarna förbi på sjukhuset och tittade till mig! Det värmde oerhört mycket! :) Ska åka ner och fika med dom någon dag tror jag! :)

Så kom alltså dagen när jag tog min examen! Blev firade av lite nära och kära.. Det som gjorde min dag var helt klart att Storebror kom till kyrkan! Han jobbade nämligen och hade sagt att han inte skulle kunna komma ifrån! Så blev överlycklig över att han var där! Mest ont gjorde det att Mamma inte var på plats! Inte heller Pappa eller Lillebror! Men det berodde på att Lillebror tog studenten uppe i Arjeplog samma dag! Så mitt i allt var jag lite ledsen över att jag inte kunde vara på plats hos honom!

Dagen efter Examen påbörjade jag en tjejklassiker! Vi började med Tjejvättern, 10 mil på cykel! Jag var beredd på att jag skulle dö! Men det gjorde jag inte och jag tänkte direkt när jag hade kommit i mål att jag ska göra om det! :)

Två dagar efter det började jag så mitt jobb som Sjuksköterska! Hej o hå! Det har varit tufft många gånger! Jag tvivlade flera veckor på vad jag hade gett mig in i... Var det verkligen det här jag ville göra hela livet?

Sommaren och hösten har rullat på i ett vansinnigt tempo! Det var även här jag i samband med tvivlet på om jag verkligen ville va sköterska som mitt mående slogs i botten totalt... Anledningen till det vet alla som var inblandade samt mina närmaste... Övriga behöver inte veta vad det är... Jag har iaf vant mig, accepterat läget, vad man nu vill säga, och lagt skiten bakom mig! Det var hur som helst inte jag som gjorde fel, dock tog det mig ett tag att inse det...

Vi vann div 5 genom att gå obesegrade genom hela serien! Superkul var det! Och för att inte tala om festen sen! ;)

Någonstans helt plötsligt dök så julen och nyåret upp! Julaftonskvällen firade jag på jobbet! Det var helt okej, tills jag skulle gå hem, det var då jag insåg att jag skulle gå hem till mig själv, utan att någon väntade på mig... Kändes sådär kan man säga!

Nyåret firades in med Mathilda, Josefine, Jenny och några till! Trerättersmiddag, gott att dricka och ett mysigt 12-slag!

Början på det här året har bestått av jobb... På fredag när jag slutar hr jag jobbat vad en 75%are jobbar på fem veckor, fast på 24 dagar... Med andra ord har jag jobbat 19 pass på lite mer än 3 veckor! Gissa om jag börjar bli trött?! ;) Men nu har jag två dagpass kvar innan jag blir ledig i 6 dagar! :) Det är jag bannemej värd! :)

Nej, en kort sammanfattning blev det iaf! Inte så djupgående, men nu är den ur världen iaf! ;) Har inga bra bilder att bjuda på, så dom hoppar jag! ;)

Ska ta min huvudvärk och gå till sängen nu! Natti

Huvudet går på högvarv! Jag vet inte vart jag ska börja, och om det ens är värt att börja?! Är upprörd över en del på jobbet... Mest personalfrågan... En som slutade i lördags, en som ska sluta i februari... Just pga hur allt sköts med förlängning av vik... Att det dessutom i samma veva, läs i fredags, kom ut att det skall tillsättas en till tjänst... Jösses! Nog om det, för jag blir bara ännu mer irriterad om jag tänker på det...

En annan sak, också på jobbet... Återigen ett möte med en patient... En patient som säger "Bli inte gammal, dra i bromsen medans du kan.. Det är fruktansvärt! Och att dessutom inte känna sig behövd längre..."

Vad svarar man för bra på ett sådant påstående?! Jag svarade att jag nog trodde att det var någon som var glad att hon fanns till, och fick till svar "inte ens min son bryr sig om mig, han har alltid saker han ska göra och det känns som man stör jämt"... För att i nästa andetag säga "Hemma har jag en fluga som jag lägger fram lite strösocker till, då känner jag mig behövd"...

Jisses! Där sitter patienten i fråga med tårar i ögonen, och skrattar lite tafatt... Mest som ett halvdåligt skydd mot hur hennes verkligheten ser ut...

Jag blir illa till mods... Hur kan man göra för att en sådan patient skall må bättre... För att slippa den där känslan av att inte känna sig behövd, älskad och önskad... Någon som har ett bra tips på det!? För jag vet verkligen inte!

Har tänkt göra en liten summering på 2011.. Men ska känna för det ockå... Får se när det blir av! Nu är det så mycket ändå som rör sig i skallen...