Söndag, andra advent...

Jag tog semester torsdag och fredag... Så i torsdags satte jag o Carro oss i bilen och rullade neråt i landet, närmare bestämt till Göteborg! Till Maria och Jimmy! Kom hem igen igår, vi tog dock vägen över Ullared! ;)

Kan säga att det var tre riktigt bra dagar! Tre dagar jag verkligen behövde! Tre dagar att fly från allt annat!

Dock kastades jag tillbaks in i verkligheten efter stoppet i Huskvarna hos Mamma och Anikó på vägen hem igår! I bilen kom kastet, som jag inte var ett dugg beredd på! Fick tvinga mig till att tänka på något annat än det som faktiskt kastade omkull mig... Lyckades tack och lov med det efter en stund och fortsatte må bra!

Sen när jag kommit hem, suttit i soffan en stund så kom verkligheten tillbaks igen! Förstår inte att den kan göra ont! Eller frågan är kanske om det egentligen är verkligheten eller om det är önskan om den verklighet jag vill ha, eller om det är saknaden efter den?! Det beror lite på hur man vinklar det! Eller så är det precis allt, det som är, önskan och saknaden?!

Jag lyckades iaf tränga bort det onda och må bra ett tag till! Och idag har jag flytt verkligheten genom att tillbringa dagen i Duveholmshallen, tittandes på innebandy! Men, man kan inte fly för länge, speciellt inte när man befinner sig på hemmaplan, ensam och med hur mycket tid som helst till funderingar och tankar!

Jag önskar att jag kunde lösa precis allt! Att ett par ord eller meningar kan få allt att vara sådär som det var för flera år sen, eller ett tag sen! Men, folk har gjort sina val, som jag inte ett dugg kunnat påverka eller skulle kunna ändra! Det finns med största säkerhet en anledning till att det är som det är! Bara att den ses som oklar...

Ser man tillbaks på det senaste året så har det hänt väldigt mycket... Många omställningar...
Mamma har gift sig och bytt hemstad
Jag har slutat plugga och börjat jobba
Jag har hittat nya vänner

Men, jag har förlorat vänner! Frågan är om inte det i sig är det som har varit värst! Iaf vad jag kan tala om rätt öppet, nu, efter några månader! Det finns andra saker som inte bör nämnas här, som också har och gör ont...

Att förlora vänner man faktiskt tror sig känna och ha lärt känna för alltid, och sedan bli nersparkad med sanningen att man tydligen inte är ett dugg värd... Det känns ska jag säga! Det känns så jävla mycket att jag skulle kunna gräva ner mig djupt och länge för det!

Och det gjorde jag! Och såhär med facit i hand har jag kanske inte mått så bra i det jag hade då?! Eller gjorde jag det?! Stundtals mådde jag så bra att jag trodde att jag drömde! Gjorde jag det?! Förmodligen eftersom det hela bara verkade vara en lek... Jag har gjort det klassiska misstaget flera gånger förr, som gjort att jag har tappat vänner! Dock har det i de fallen varit för att vi växt ifrån varandra! I det här fallet trodde jag det var annorlunda, och det var det! För så ont som det gjorde den här gången har det nog aldrig gjort!

Att känna sig bortglömd, bortkastad och inte få någon förklaring till varför det blivit så smärtar en del... Ganska mycket! Jag har fått en förklaring i efterhand, men inte från den som borde förklara utan från en annan stackare som hamnade mitt i kläm! Personen där förklaringen borde ha kommit ifrån har inte sagt ett ord! Jag ifrågasatte i början, men fick bara en enda ursäkt, och det var den sämsta jag kunnat få!

"...har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av...
och jag saknar dig mindre och mindre
det kommer annat mellan och det är bra
jag saknar dig mindre och mindre
jag har glömt dig en vacker dag"




Vore det inte för andra personer, riktiga vänner, vet jag inte om jag hade mått så pass bra som jag ändå gör idag! Riktiga vänner som alltid, sedan jag lärt känna dom, funnits där, i ur och skur! Det är tre personer som jag tackar innerligt för att de hjälpte mig upp ur gropen, ur mörkret! Tre personer som jag älskar, och som jag skulle kunna göra vad som helst för!

Jag vet att jag går mot en period med mycket jobb, mycket funderingar och mycket saknad! Perioden som kallas jul! Kommer jobba häcken av mig, vilket kanske är bra?! Jag ska försöka låta bli, men vet att mycket av övrig tid kommer gå åt till att fundera! Och saknad kommer det också bli! Saknad av lättheten när man var liten och efter personen som för snart elva år sedan gjorde sin resa från jorden! Jag försöker skjuta på den här perioden och må bra ett par dagar till!

Kärlek, till dom som förtjänar det! <3

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback