Jag är nog expert på att trycka ner mig själv!

När jag i början av veckan bara hade två arbetspass kvar till "semestern" tänkte jag att jag skulle passa på och verkligen träna ordentligt, hitta en bra "vardag" som skulle kunna funka när skolan drar igång...

Efter två dagar, och en krasch på cykeln, känns allt skit! Jag är så jäkla opepp på allt! Träningen, som jag faktiskt har sett fram emot, går inte att göra... Jag kan för sjutton gubbar knappt gå...
Jag som såg träningen som första steget till att komma in ett bra rull... Men jaa, det går ju sådär nu...

Äter ingenting, och det jag väl stoppar i mig är bara skit! Jag har väl helt enkelt hamnat i ett rull som jag inte vill vara i... Den negativa spiralen...

Helt otroligt egentligen hur lite smärta kan påverka en så negativt som det gör... Eller, det påverkar mig negativt...

Känns lagom kul att brorsan börjar jobba imorgon igen... Han som har underhållit mig varje dag under sin semester... Nu när jag verkligen vill ha hans sällskap hela tiden ska han börja jobba... Men men, jag kommer klara mig! Får helt enkelt hitta på andra saker o göra... Så svårt kan det väl inte vara?!

Måste verkligen försöka sova lite! Har vänt dygnet åt fel håll ganska rejält dom senaste dagarna... Vore bra om jag kom tillbaks till normal dygnsrytm... Ska kika förbi hos mamma en snabbis imorgon när hon kommer hem och packar ur bilen innan hon ska till jobbet... Hon skulle ringa när hon var på väg, så får väl se vad klockan blir, om det ens hinns med... Om jag ens har kravlat mig ur sängen då!

Som det känns nu vill jag inte alls gå upp imorgon! Men, jag är så illa tvungen! Det går inte att rymma från omvärlden! Vare sig man vill eller inte...

Sova var det! Alvedon och Diklofenak - Hej!