Jag är helt slut som människa...
Helt slut verkligen, det finns inte mycket energi till någonting annat än att bara vara...
Kroppen skriker om nåd... Nej, men den börjar säga ifrån, det värker precis överallt...
Ryggen, benen, armarna jaa... you name it!

Kroppen säger nej, huvudet säger nej, men ändå någonstans där inne finns det något som säger ja... Som säger åt mig att kämpa på, att orka lite till...

Matchen slutade med en förlust med 4-1...
Hörde på håll att J hade sagt att han inte hade sett mig göra ett enda misstag...!?
Riktigt så bra kändes det inte...
Men jag ska leva på den där braiga räddningen jag gjorde i första! Adrenalin-påslaget efter den var enorm! Det bara pumpade i kroppen, men det la sig rätt fort... Men det kändes jävligt bra!

Nu ska jag sova! Annars kommer jag aldrig komma upp imorgon!