Under hela träningen idag ville jag inget annat än åka hem!
Alla var jätte ofokuserade! Passningar gick inte fram, mottagningar misslyckades osv osv...
Sen att få höra på hemvägen att det finns dom som på match har sagt att dom inte vill spela när dom ska bli inbytta gör inte att jag blir på bättre humör!

Jag blir uppriktigt sagt förbannad på sånt!
Vi är så pass många spelare så att man inte behöver va med på en match om man inte känner för det!
Hur kan man ha mage att säga att man inte vill spela när man blir tillsagd att man ska bli inbytt?!
Jag fattar verkligen inte hur tankarna går i huvudet på människan!
Vill man inte spela kan man gott låta platsen gå till någon av de andra som faktiskt vill spela!
Jag blir så frustrerad!

Har diskuterat yrkesval och inriktning med Karlsson ikväll också...
Ibland tvekar och tvivlar man på vad man gör! Ibland känns allt så jäkla bra!
Tanken har slagit mig ibland, att hoppar jag av utbildningen nu så är jag inte mer än undersköterska! Förstå vilket bortkastande av dom här åren! Två år på högskola och jag har inte kommit högre upp i utbildningsstegen än vad jag var innan jag började!
Tur att jag inte har tänkt hoppa av!

Frågan är bara vad man ska göra sen! Om ett år är jag färdig, då är jag verkligen Sjuksköterska! Det är då ansvaret kommer! Men men, jag ska inte fundera ihjäl mig på hur jag kommer fixa det, inte just nu iaf! För som sagt, det är ett år kvar!

Nu ska jag sova! Är riktigt trött!
Natti kära ni!