Det går riktigt jäkla tungt nu!

Diskuterade en del med min kloka bror igår...

Jag antar att jag börjar ta slut, att mitt batteri är på väg att va slutkörd, att batteritiden minskar för varje dag som går... "Vet du vart du laddar ditt batteri?!" "På fotbollen... Lr nää, vill ju knappt va där, men det är ju kul när jag väl är på plats... Hmm, kanske när jag är med mina vänner?!" -"Det är inte så att du bara gå ner i energisparläge då?!"

Mycket, mycket, mycket möjligt!
Jag vet verkligen inte vart jag ska hitta energi... Vart finns mitt kontaktuttag?! Vart finns den/det som ska ge mig energi?!

Just nu är jag inne i en riktig svacka! I allt! Jag vill inte gå till jobbet, eller egentligen är jag mer likgiltig! Jag har ingen empati eller medkänsla att ge till patienterna! Det är mer "Jaha, så du är sjuk, synd om dig då"... Och det är verkligen inte sån jag vill vara!

Jag gillar inte min sida i mig som aaalltid tänker, det löser sig/jag gör såhär för det gick bra sist... Den som tänker, varför ta en risk när man kan ha det tryggt... Den som får mig att alltid se de hinder som finns istället för möjligheterna!

Vad ska väga tyngst?!

Igår tittade jag på norsk legitimation, inte jättesvårt att få, kostar ca 1300... Så vad stoppar mig?! Hmm, jag har ju fått förlängt, till sista augusti 2012! Men, jag har inte skrivit på några papper, så jag skulle kunna säga att då och då tänker jag inte va hemma... Lr?! Kan jag det?!

Som alla säkert redan vet var målet inställt på ambulansen, helst direkt... Men uj va jag tvekar på den nu! Jag känner mig så himla dålig! Det känns som jag inte kan ett skit! Jag skulle kunna fråga om allt på jobbet, men jag låter bli, för att jag inte vill verka helt okunnig... Och ja jag vet, jag gräver bara ner mig själv ännu djupare med dom tankarna! Men, jag kan inte rå för att de kommer!

Men, största frågan är ändå, vart hittar jag energin?! Jag behöver komma bort från allt och bara få va! Frågan är bara, vart?! Jag vet vart jag kanske skulle vilja åka, men som jag inte vet om jag har tålamod till...

Skulle någon erbjuda mig en flygstol någonstans så skulle jag lätt ta den!

Även om jag har en hel hög med roliga saker att se fram emot så kan jag inte riktigt glädjas åt dom... Allt känns bara skitjobbigt! Allt känns så besvärligt!

Det är en pers att ta sig till jobbet, och ännu större pers att ta mig iväg och träna, och för 7 veckor sen ville jag inte att det skulle bli uppehåll! Det kan svänga fort, jävligt fort!

Jag bygger upp hinder som är så stora att det kommer krävas enormt mycket envishet från mig för att ta mig förbi dom... Om jag ens vill det?!

Vad vill jag egentligen göra?! Och vad är jag beredd att satsa/offra?!

Snurr, snurr, snurr!
Behöver energi!
På en gång!
Hjälp?!?
Skit!!

..........

Som säkert alla vet är min bil ett riktigt måndagsexemplar! I lördags stannade den igen! Denna gången i Flen när jag var på väg till Etuna! Succé! Mer eller mindre helt död! Det hela slutade med att jag o pappa bogserade den till bildoktor-Kent mellan Bettna och Broby igår, i mörker! Och utan ström i bilen blir det både kallt och väääldigt mörkt! Varningsblinkers är onödigt att ha när man knappt syns liksom! ;) Hur som helst överlevde vi bogseringen! Får se vad han bestämmer sig för att det är för fel, för det är inte likadant som alla andra gånger den inte vill starta...

Till på köpet gav datorn upp igårkväll! Men eftersom jag har världens bästa Mormor så har jag fått låna hem hennes, så jag kan leva normalt! ;) Snacka om att man är beroende av dator! Galet är det sannerligen!

Igår var det farsdag! Det firades med sopplunch hos Farmor o Farfar, tillsammans med nästan hela släkten! :) Därefter bogserades bilen, men det var ju inte så skoj! Men sen åkte större delen av släkten in till Duveholmshallen där Emil o Kalle skulle lira handboll, match mot Miffe stod på schemat! Efter tio min hade inte gästerna gjort mål än! Kan ju säga att det blev utklassning! Fick även sällskap av Carro där nere i hallen! Hann även med att träffa Mormor och Malin på kvällen!

Det jag inte hann, och inte heller hade möjlighet att göra men verkligen ville, var att åka ut till Morfar och tända ljus! Men, jag tände ljus här hemma, för hans del, och tänkte lite extra på honom! Min älskade saknade Morfar!

PussKram

Huvudet snurrar på rätt bra ikväll... Att så lite kan sätta sån fart... Konstigt egentligen! Hur mycket skit ska man behöva ta?! Hur många osanna/ogrundade påståenden ska man ta emot? Utan förklaring... Vet dock inte om jag ignorerar för mycket, eller om det är bra att det bara sätter fart på tankar o att jag blir sur en kort stund o sen skiter i det... Eller om jag kanske faktiskt skulle ta tag i det och göra något åt det?! Om det nu går? Hur som helst ska jag fortsätta lyssna på Melissa Horn och försöka sova! Natti! Och jaa, jag skriver visst bara när det är snurr i skallen! Har ingen lust att skriva annars...