Tungt...

Det går riktigt jäkla tungt nu!

Diskuterade en del med min kloka bror igår...

Jag antar att jag börjar ta slut, att mitt batteri är på väg att va slutkörd, att batteritiden minskar för varje dag som går... "Vet du vart du laddar ditt batteri?!" "På fotbollen... Lr nää, vill ju knappt va där, men det är ju kul när jag väl är på plats... Hmm, kanske när jag är med mina vänner?!" -"Det är inte så att du bara gå ner i energisparläge då?!"

Mycket, mycket, mycket möjligt!
Jag vet verkligen inte vart jag ska hitta energi... Vart finns mitt kontaktuttag?! Vart finns den/det som ska ge mig energi?!

Just nu är jag inne i en riktig svacka! I allt! Jag vill inte gå till jobbet, eller egentligen är jag mer likgiltig! Jag har ingen empati eller medkänsla att ge till patienterna! Det är mer "Jaha, så du är sjuk, synd om dig då"... Och det är verkligen inte sån jag vill vara!

Jag gillar inte min sida i mig som aaalltid tänker, det löser sig/jag gör såhär för det gick bra sist... Den som tänker, varför ta en risk när man kan ha det tryggt... Den som får mig att alltid se de hinder som finns istället för möjligheterna!

Vad ska väga tyngst?!

Igår tittade jag på norsk legitimation, inte jättesvårt att få, kostar ca 1300... Så vad stoppar mig?! Hmm, jag har ju fått förlängt, till sista augusti 2012! Men, jag har inte skrivit på några papper, så jag skulle kunna säga att då och då tänker jag inte va hemma... Lr?! Kan jag det?!

Som alla säkert redan vet var målet inställt på ambulansen, helst direkt... Men uj va jag tvekar på den nu! Jag känner mig så himla dålig! Det känns som jag inte kan ett skit! Jag skulle kunna fråga om allt på jobbet, men jag låter bli, för att jag inte vill verka helt okunnig... Och ja jag vet, jag gräver bara ner mig själv ännu djupare med dom tankarna! Men, jag kan inte rå för att de kommer!

Men, största frågan är ändå, vart hittar jag energin?! Jag behöver komma bort från allt och bara få va! Frågan är bara, vart?! Jag vet vart jag kanske skulle vilja åka, men som jag inte vet om jag har tålamod till...

Skulle någon erbjuda mig en flygstol någonstans så skulle jag lätt ta den!

Även om jag har en hel hög med roliga saker att se fram emot så kan jag inte riktigt glädjas åt dom... Allt känns bara skitjobbigt! Allt känns så besvärligt!

Det är en pers att ta sig till jobbet, och ännu större pers att ta mig iväg och träna, och för 7 veckor sen ville jag inte att det skulle bli uppehåll! Det kan svänga fort, jävligt fort!

Jag bygger upp hinder som är så stora att det kommer krävas enormt mycket envishet från mig för att ta mig förbi dom... Om jag ens vill det?!

Vad vill jag egentligen göra?! Och vad är jag beredd att satsa/offra?!

Snurr, snurr, snurr!
Behöver energi!
På en gång!
Hjälp?!?
Skit!!

..........

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback