Det är exakt den tiden jag har arbetat som sjuksköterska! Tog min examen för 6 månader och 19 dagar sen... Jag har lärt mig massor, och lär mig fortfarande hur mycket som helst, och kommer med all sannolikhet att fortsätta göra det!

Ibland älskar jag mitt jobb, ibland vet jag inte vad jag har gett mig in på och ibland avskyr jag det!

Har varit två relativt lugna dagar på jobbet nu, men dom har varit tunga pga samtal med anhöriga, som mer eller mindre frågar när deras nära kommer gå bort... Idag när jag stod och prata med en dotter blev jag nästan alldeles tårögd... Där står hon och berättar om att de gjort allt de kunnat för att patienten skulle få träffa alla sina barn och barnbarn på julafton, och även lyckats, för att de ville att alla skulle träffas för kanske sista gången!

Bara tanken på att behöva tänka så... "Det är kanske sista gången vi kan träffas alla samtidigt, snart kanske han/hon inte finns mer"...

Att jag dessutom bara en stund innan stått och pratat med patienten i fråga och får berättat för mig att det var meningen att livet skulle ha tagit slut för tre år sen enligt en läkare, men att det fortsatt trots det... Att patienten var jättenöjd med det och log åt mig när den berättade det... Men för att i nästan andetag säga att alla livsuppehållande åtgärder skulle avstås då, och att önskan var så även denna gång... "Jag har fått så många extra år redan, och jag känner att jag är färdig, jag har gjort mitt nu, jag vill inte längre"

Det är sånna samtal som får mig att reflektera över livet... Vad jag har och inte har! Men framförallt vad jag har och hur nöjd jag borde vara med det! Att strävan efter mer gör att man missar det man har här och nu, det man ska vara tacksam för!

Man ska va glad för både de stora och små sakerna i livet!

Det är klart att något att sträva efter kanske ger en mening till livet! Men alla de där sakerna på vägen, de ger kanske större mening? Man måste stanna upp ibland och faktiskt titta runtomkring sig, vart är jag nu, vad har jag och hur känns det med det?! Annars missar man så mycket på vägen!

Men framförallt, ta ingenting för givet! Det är det dummaste du kan göra! Ta hand om det där som gör dig glad, det där du har att vara tacksam för! En dag kan du stå där och inse att du i strävan mot mer tappade bort de där sakerna och de faktiskt inte längre finns kvar...

Jag har varit nära att tappa underbara vänner pga detta, och jag kan inte med säkerhet säga att jag aldrig kommer göra om det! Men självklart är min målsättning att inte göra det igen! Men kanske även att lyssna på de där personernas råd, de känner mig ibland bättre än vad jag själv känner mig och ser på saker med en helt annan synvinkel!

Kort och gott:
-Sträva efter mer, men...
-Stanna upp i din strävan efter mer
-Titta dig omkring
-Va glad och tacksam för det du har
-Ta ingenting för givet

Sist men inte minst!
-Visa din glädje, tacksamhet och kärlek!