Var inne på Mallans blogg och kikade lite... Där stod följande mening;
"Hjälp andra, men när du gör det, glöm inte dig själv."

Hur sann är inte den?! Det är viktigt att finnas för andra! Men det är ännu viktigare att du finns där för dig själv, att du aldrig, aldrig glömmer bort dig själv! För gör du det kommer det sluta med att du inte kan finnas där för andra... Det är så oerhört viktigt att ta hand om sig själv i första hand!

Hur bra är jag på det då?! Förmodligen världssämst! Det räcker med att se till den senaste veckan! Har varit hemma från jobbet för att jag varit sjuk! Har varit hes så jag knappt fått fram ett ord, hostat, haft ont i halsen, haft huvudvärk och snorat som bara den! Sjukskrev mig i söndags! Idag är det fredag...

Imorgon ska jag jobba! Varför?! Jadu, om jag det visste! Jag ångrar mig verkligen för att jag har sagt att jag är frisk! För det är långt ifrån vad jag är!

Jag sover knappt på nätterna för att jag hostar så jäkligt... Lyckas kanske skrapa ihop 4, max 5 timmar sömn... Jag har hostat mig till träningsvärk, i två omgångar, i olika muskler! Jag har hostat mig till smärta i hela bröstkorgen, bröstbenet gör mest ont!

Huvudet värker typ konstant, värst var det här om dagen, när det tog 3 timmar för Alvedonen att hjälpa, det susade i precis hela huvudet, klarade inte ens av att fläkten i datorn lät! Och då är det riktigt illa, för en sån som jag som aaaalltid har musik på! Den stängde jag av illa kvickt! Fick sms och när signalen lät skar det till i huvudet på mig!

Hes är jag fortfarande! Blev bättre i onsdags, men idag fick jag kommentaren att jag lät sämre igen! Tjihu! ;)

Ikväll värker det i bröstet någe jäkligt! Hostar som bara den! Huvudvärken har flyttat in! Alvedonen hjälper inte, magen är i uppror och jag vet att jag inte kommer somna än på ett bra tag! Andra kvällar har inte det gjort något, men jag ska upp kvart i 6 imorgon!

Ett konstaterande; Jag är inte ett dugg bra på att ta hand om mig själv, eller över huvudtaget på att tänka på mig själv! Nää jag får ångest över att jag inte kan va på jobbet... Pucko?! Ja! Jag vill inte va sjuk, dels för att jag vet hur dåligt det är med personal, men också för att jag inte vill verka "dålig och vek"... Helt idiotiskt att ens tänka så! Försöker att inte hamna i den tankebanan, men glider gärna tillbaks in på den! Dumma, dumma mig!

Jag kan ju garantera att jag kommer va halvdöd imorgon när jag går hem! Suck! Ångrar mig någe bittert just nu! Men, det är bara att gå dit och göra det bästa av situationen! Hoppas på att rösten håller och att jag får med mig lungorna hem när jag går därifrån!

Nu ska jag försöka sova! Lycka till! Tack! ;)

Sist jag skrev lovade jag en sammanfattning på 2011...

Har funderat på den i flera dagar nu... Men vet i sjutton vad jag ska skriva... Det har varit ett väldigt jobbigt år på många sätt...

Jag har under 2011 börjat på nästa fas i livet! Vilket innebär att tiden som student är slut, för den är gången iaf! Det innebär även att jag nu, såhär i januari har jobbat 7 månader som Sjuksköterska!

Jag bytte lägenhet i februari... I samma veva köpte brorsan mammas lägenhet och flyttade dit... Mamma flyttade till Jönköping, närmare bestämt Huskvarna...

Under våren gjorde jag min sista praktik som student... Hade en superbra tid på Strandgården! Saknar iaf en av sköterskorna där nere! Som för övrigt kom upp i början på hösten när hon hade vägarna förbi på sjukhuset och tittade till mig! Det värmde oerhört mycket! :) Ska åka ner och fika med dom någon dag tror jag! :)

Så kom alltså dagen när jag tog min examen! Blev firade av lite nära och kära.. Det som gjorde min dag var helt klart att Storebror kom till kyrkan! Han jobbade nämligen och hade sagt att han inte skulle kunna komma ifrån! Så blev överlycklig över att han var där! Mest ont gjorde det att Mamma inte var på plats! Inte heller Pappa eller Lillebror! Men det berodde på att Lillebror tog studenten uppe i Arjeplog samma dag! Så mitt i allt var jag lite ledsen över att jag inte kunde vara på plats hos honom!

Dagen efter Examen påbörjade jag en tjejklassiker! Vi började med Tjejvättern, 10 mil på cykel! Jag var beredd på att jag skulle dö! Men det gjorde jag inte och jag tänkte direkt när jag hade kommit i mål att jag ska göra om det! :)

Två dagar efter det började jag så mitt jobb som Sjuksköterska! Hej o hå! Det har varit tufft många gånger! Jag tvivlade flera veckor på vad jag hade gett mig in i... Var det verkligen det här jag ville göra hela livet?

Sommaren och hösten har rullat på i ett vansinnigt tempo! Det var även här jag i samband med tvivlet på om jag verkligen ville va sköterska som mitt mående slogs i botten totalt... Anledningen till det vet alla som var inblandade samt mina närmaste... Övriga behöver inte veta vad det är... Jag har iaf vant mig, accepterat läget, vad man nu vill säga, och lagt skiten bakom mig! Det var hur som helst inte jag som gjorde fel, dock tog det mig ett tag att inse det...

Vi vann div 5 genom att gå obesegrade genom hela serien! Superkul var det! Och för att inte tala om festen sen! ;)

Någonstans helt plötsligt dök så julen och nyåret upp! Julaftonskvällen firade jag på jobbet! Det var helt okej, tills jag skulle gå hem, det var då jag insåg att jag skulle gå hem till mig själv, utan att någon väntade på mig... Kändes sådär kan man säga!

Nyåret firades in med Mathilda, Josefine, Jenny och några till! Trerättersmiddag, gott att dricka och ett mysigt 12-slag!

Början på det här året har bestått av jobb... På fredag när jag slutar hr jag jobbat vad en 75%are jobbar på fem veckor, fast på 24 dagar... Med andra ord har jag jobbat 19 pass på lite mer än 3 veckor! Gissa om jag börjar bli trött?! ;) Men nu har jag två dagpass kvar innan jag blir ledig i 6 dagar! :) Det är jag bannemej värd! :)

Nej, en kort sammanfattning blev det iaf! Inte så djupgående, men nu är den ur världen iaf! ;) Har inga bra bilder att bjuda på, så dom hoppar jag! ;)

Ska ta min huvudvärk och gå till sängen nu! Natti

Huvudet går på högvarv! Jag vet inte vart jag ska börja, och om det ens är värt att börja?! Är upprörd över en del på jobbet... Mest personalfrågan... En som slutade i lördags, en som ska sluta i februari... Just pga hur allt sköts med förlängning av vik... Att det dessutom i samma veva, läs i fredags, kom ut att det skall tillsättas en till tjänst... Jösses! Nog om det, för jag blir bara ännu mer irriterad om jag tänker på det...

En annan sak, också på jobbet... Återigen ett möte med en patient... En patient som säger "Bli inte gammal, dra i bromsen medans du kan.. Det är fruktansvärt! Och att dessutom inte känna sig behövd längre..."

Vad svarar man för bra på ett sådant påstående?! Jag svarade att jag nog trodde att det var någon som var glad att hon fanns till, och fick till svar "inte ens min son bryr sig om mig, han har alltid saker han ska göra och det känns som man stör jämt"... För att i nästa andetag säga "Hemma har jag en fluga som jag lägger fram lite strösocker till, då känner jag mig behövd"...

Jisses! Där sitter patienten i fråga med tårar i ögonen, och skrattar lite tafatt... Mest som ett halvdåligt skydd mot hur hennes verkligheten ser ut...

Jag blir illa till mods... Hur kan man göra för att en sådan patient skall må bättre... För att slippa den där känslan av att inte känna sig behövd, älskad och önskad... Någon som har ett bra tips på det!? För jag vet verkligen inte!

Har tänkt göra en liten summering på 2011.. Men ska känna för det ockå... Får se när det blir av! Nu är det så mycket ändå som rör sig i skallen...

Haha, det slog mig för en stund sen att jag tänker som mest/bäst/sämst sent på kvällarna, och att det oftast är då jag får för mig att skriva på bloggen!

Haha kolla tiderna på de senaste 10 inläggen! Alla är skriva från ca 23 och framåt! Kvart över 2 är nog det senaste! Hej o hå! Nej jag är inte ett dugg kvällspigg! ;) Eller, pigg är kanske att ta i, men nog är jag kvällsmänniska alltid!

Hur kommer det sig att tankarna drar igång på högvarv när man borde varva ner och stänga av huvudet för att försöka komma ner i sitt sovmode?!

Jaja! Har egentligen inte så mycket att skriva!

Lr jo! Kanske att jag tycker att det är helt sanslöst galet att det är nyårsafton imorgon! Det som inte ens känns som det varit jul än! Ojojoj! Så det kan va!

Nu ska jag se till att gömma den där påsen som Wille verka vilja komma in i, så jag får sova i fred!

Natti!

Det är exakt den tiden jag har arbetat som sjuksköterska! Tog min examen för 6 månader och 19 dagar sen... Jag har lärt mig massor, och lär mig fortfarande hur mycket som helst, och kommer med all sannolikhet att fortsätta göra det!

Ibland älskar jag mitt jobb, ibland vet jag inte vad jag har gett mig in på och ibland avskyr jag det!

Har varit två relativt lugna dagar på jobbet nu, men dom har varit tunga pga samtal med anhöriga, som mer eller mindre frågar när deras nära kommer gå bort... Idag när jag stod och prata med en dotter blev jag nästan alldeles tårögd... Där står hon och berättar om att de gjort allt de kunnat för att patienten skulle få träffa alla sina barn och barnbarn på julafton, och även lyckats, för att de ville att alla skulle träffas för kanske sista gången!

Bara tanken på att behöva tänka så... "Det är kanske sista gången vi kan träffas alla samtidigt, snart kanske han/hon inte finns mer"...

Att jag dessutom bara en stund innan stått och pratat med patienten i fråga och får berättat för mig att det var meningen att livet skulle ha tagit slut för tre år sen enligt en läkare, men att det fortsatt trots det... Att patienten var jättenöjd med det och log åt mig när den berättade det... Men för att i nästan andetag säga att alla livsuppehållande åtgärder skulle avstås då, och att önskan var så även denna gång... "Jag har fått så många extra år redan, och jag känner att jag är färdig, jag har gjort mitt nu, jag vill inte längre"

Det är sånna samtal som får mig att reflektera över livet... Vad jag har och inte har! Men framförallt vad jag har och hur nöjd jag borde vara med det! Att strävan efter mer gör att man missar det man har här och nu, det man ska vara tacksam för!

Man ska va glad för både de stora och små sakerna i livet!

Det är klart att något att sträva efter kanske ger en mening till livet! Men alla de där sakerna på vägen, de ger kanske större mening? Man måste stanna upp ibland och faktiskt titta runtomkring sig, vart är jag nu, vad har jag och hur känns det med det?! Annars missar man så mycket på vägen!

Men framförallt, ta ingenting för givet! Det är det dummaste du kan göra! Ta hand om det där som gör dig glad, det där du har att vara tacksam för! En dag kan du stå där och inse att du i strävan mot mer tappade bort de där sakerna och de faktiskt inte längre finns kvar...

Jag har varit nära att tappa underbara vänner pga detta, och jag kan inte med säkerhet säga att jag aldrig kommer göra om det! Men självklart är min målsättning att inte göra det igen! Men kanske även att lyssna på de där personernas råd, de känner mig ibland bättre än vad jag själv känner mig och ser på saker med en helt annan synvinkel!

Kort och gott:
-Sträva efter mer, men...
-Stanna upp i din strävan efter mer
-Titta dig omkring
-Va glad och tacksam för det du har
-Ta ingenting för givet

Sist men inte minst!
-Visa din glädje, tacksamhet och kärlek!

Det har verkligen varit den mest konstiga, tråkiga och jobbiga julen så länge jag kan minnas! Jobbiga jular har det iofs varit många år nu... Men den här har varit jobbgt på ett annat sätt!

Kvällen innan julafton åkte vi till pappa, sov kvar där, käkade skinkmacka med varm skinka! 4 kg skinka trycker vi i oss, verkar ha blivit standard nu! :P Många pluskilon blir det då! ;) Satt och snacka lite innan vi droppade av en efter en, nästan alla hade ju jobbat hela veckan! Bums i säng, sen upp skapligt på självaste julafton! Käkade lite julfrukost och bytte lite klappar!

Och ungefär där tog min "normala" jul slut!

Åkte in till stan och lämnade av Putte och Tessan innan jag for vidare ut till kyrkogården! Tände ett ljus från mig och ett från mamma! Stod där en stund och prata/sände tankar till Morfar! <3 Blev självklart ledsen, knallade tillbaks till bilen och sansade mig lite innan jag åkte hemåt!

Ringde mamma på vägen och fick lov att stanna! Jag hade insett vad jag hade framför mig och hur jobbigt jag tyckte att det var...

Mamma i Jönköping, Mormor i Granhed, Putte o Tessan i Sköldinge och jag på jobbet!
Familjen på fyra olika ställen! Underbart!

Jag var hemma vid 12-snåret och 14.20 skulle jag va på jobbet! Så jag satt mer eller mindre bara och väntade på att få kila iväg! Slutade 22, stämplade ut 10 över... Drog på mig min onepiece och brummade sedan ut till skogskyrkogården! Gick ett varv och strosade där och tittade på alla tända ljus... Tände ett ljus i minneslunden!
Fick se något ligga på marken, och vart lite nyfiken! Det var en teckning får en barn, med en liten extralapp där det stod "God Jul Gammelmormor"! Så himla gulligt! :)

Hur som helst var jag hemma strax efter 23, satte mig i soffan och kelade lite med katterna och drack lite julmust... Sen gick jag o la mig! Skojigt värre liksom!

Juldagen tillbringade jag förmiddagen i sängen efter att ha ätit lite frukost... Myste med katterna innan jag förflyttade mig till soffan! Men sen vart det lite fart! ;) Skulle fira lite jul hos Mormor! Var lite släktingar med, morbror med fru och hennes son och sedan mormors brorsa, svägerska och brorson...

Efter det var det bara att kasta sig iväg för att umgås och parta lite med flickorna! Det gjorde typ min helg! Dock gjorde inte strömavbrottet det, som kom när vi skakade lite rumpa på Safiren! Så det kan gå!

Det slutade med att jag o Josefine hamnade hos brorsan och sedan med att jag och Carro gick en nattpromenad i det totala mörkret som var pga att strömmen inte kommit tillbaks överallt! Lite mysigt var det allt! :) Jag kom i säng halv 5 på morgonen!

Sen har det varit jobb! Gick på igår kväll! Fem dagarsvecka! Men snart är det nyår! Skönt, stampa bort från det något röriga 2011 och förhoppningsvis skapa ett något stabilare men gladare 2012! :)

Nu ska jag soooova!

Idag när jag traska från jobbet slog det mig att man möter så mycket människor, tänkte då inte på jobbet, utan ute på gatan, på stan, överallt...

Man kan möta en person som har sin lyckligaste dag i sitt liv, eller någon som är jättenervös inför något nytt den ska göra... En person som mår dåligt och tänker mörka tankar... Man möter en människa som befinner sig någonstans i livet, antingen i samma stadie som en själv eller i en helt annan sits... Man kan möta en person som aldrig har känt sig mer ensam, eller mer älskad...

Du har ingen aning om vad personen du möter har för livshistoria, vad den har varit med om... Du kanske möter någon som skulle kunna vara din allra bästa vän eller som faktiskt skulle kunna vara den du skulle kunna dela hela ditt liv med...

När jag gick där traskandes i mina tankar önskade jag nästan att man kunde få hälsa på ett par sekunder i de mötandes liv, bara för att se vart dom befinner sig i livet, hur deras tankar går inför jul, eller om de går och tänker på saker man kan lära sig något av! Förstå vad man skulle lära sig mycket om livet och allt vad det hör till om man fick 10 sekunder i varje persons liv som du möter...

Fast det bästa vore att få välja vilka man ville ha tiden från! Även om alla på något sätt skulle kunna bidra med en enorm kunskap, eller bara en glad tanke, så finns det dom du kanske skulle vilja få lite mer tid i från?!

Några jag tycker är intressant är de äldre... Dom här som har levt i 70 år, förstå vilken kunskap dom har, och vilka upplevelser dom varit med om... Och vad mycket intressant dom skulle kunna berätta!

Men förstå att dyka in i ett barns liv, den där ovetskapen, där allt bara är så enkelt... Ibland, om man har det jobbigt så kan man längta tillbaka till det... Men det som mest skulle va intressant är o hänga med i deras tankebanor, för att förstå alla deras tokiga men helt underbara kommentarer och frågor!

Om någon skulle be om tio sekunder i ditt liv, vad skulle du ge dom då, om du var medveten om det? Vad skulle du berätta, tänka eller visa?

Hur som helst - oavsett vem du möter, hur den mår, vart den är på väg eller varit, så kan ett leende göra så mycket... Det kan göra någon ännu gladare, det kan vara det som gör att något känns lite lättare...

Med andra ord, Le när du möter någon! Vad kostar det dig? Jämfört med vad det kan ge någon annan?

Puss på er sötisar! Jag skickar över ett leende till dig, kanske gör det din dag? :)

Ibland blir jag förvånad över hur folk egentligen tänker!

Ibland har man rätt att bli förbannad på hur folk agerar och beter sig!
Ska man göra någonting tillsammans så ska man göra det också... Inte lämna någon i sticket!

Jag är förvånad, samtidigt som jag till viss del faktiskt inte är det... Konstigt egentligen, eller så är det bara bra... Att man vet på ett ungefär vart man har de man umgås med... Dock får det gå till en viss gräns! Och det är inte okej att gå över den där gränsen!

Som sagt, ska man göra något tillsammans och har lovat att man ska hålla ihop så ska man göra det också!
That's just how it should be!

Jösses, vilken vecka det varit! Jobbat som en dåre, och då menar jag mest att vi har fått springa rumporna av oss, varje sekund! I tisdags skulle vi skicka hem 6 patienter, igår skickade vi hem 2 och idag 3... Och nej, det har inte varit så lätta hemgångar, utan där det strulat massa! Och igår fick vi lov att skicka en patient akut till USÖ med misstänkt hjärttamponad! Jisses vilken fart det vart då! På en halvtimme hann jag boka ambulans två gånger, avboka en gång, skriva omvårdnasepikris, jaga läkaren för medicinsk epikris, få fram en läkemedelslista samt rapportera, sen var patienten i ambulansen! :P

Men men, det var inte det jag egentligen skulle skriva...
Även om jag har gått fyra dagar i rad på det där bygget, varav tre dagpass, vilket är stressigast, så känns det bra! Jag trivs när det är rörelse på bygget! Även om jag igår när jag gick hem hade den där inre stressen som tar ett par timmar att bli av med om man får lugn och ro kring sig!

Jag trivs bra med arbetskamraterna, superbra till och med! Och jag trivs med arbetet! Dessa dagar har jag verkligen känt att man gjort nytta, man har sett skillnad på nästan alla patienter, hur dom blir bättre för varje dag! Sånt är kul att se! :)

Skulle ha gått kvällspass idag, men fick lov att byta till dag... Och igår va min första tanke när jag vaknade "imorgon får jag iaf sova", haha, så gick det med det!

Dock är jag nog glad för det såhär i efterhand! För istället för att jobba ikväll har jag umgåtts med underbara C! Gjorde stan, och sen käka vi på Sultans! Sen dess har jag legat i soffan o bara haft det bra! :)

Dagens inköp:
En onepiece! ;)
Ögonsalva
och sista, men absolut inte minst, snarare störst, Biljetter till globen på lördag!! Tiesto is in da house!

Jag och storebror åker till sthlm på lördag! För att shejka äs från 20.00 till 03.00! 7 jäkla timmar ska det skakas! För såklart har vi dansgolvsbiljetter! :D
Efter det åker jag raka vägen ner till Jönköping, för att hälsa på mamma och Anikó! Tåget dit går kl 8! Så det är några timmar att slå ihjäl från att det slutar i globen tills tåget går! Hur vi fördriver dom vet vi nog inte! Men jag miiisstänker att vi gör något galet, som bara vi brukar kunna göra! ;)

Och näää, jag hade inte tänkt skriva om det här egentligen, ingenting av det! Meeen, tanken man har innan man börjar skriva går inte att hålla alla gånger! ;)

En annan sak, min viiita fara är i livet igen! Fick hem den igår! Dock med sommardäcken på, så måste byta dom innan jag gör något annat! ;) Det saknas bara ett fälgkors! Men pappsen lär ju ha ett som jag kan få låna!




Mina söta prinsar! Sådär sitter dom ofta när jag kliver ur duschen! :)

Nu ska jag typ sova! Så jag orkar med att gå upp imorgon också! Belöningen för att ha jobbat hela veckan är fredagsfrukosten! ;)

Varsågod Carrot! ;)

Måndag idag!

Måste slå ett slag för Musikhjälpen! Slå på tvåan! Eller P3! Bra grej!

Haft en bra kväll på jobbet, jobbat med två av de bästa ikväll! :) Regina och Birgitta! :) Synd att Birgitta ska sluta bara!! :( Kommer sakna henne, för hon är en av dom jag kommer bäst överrens med!

Det är tur att det finns så mycket bra människor! :)

Ska kasta mig i säng och somna till musikhjälpen nu! Naaaaatti!

Jag borde sova för längesen egentligen!

Men, det är som vanligt med mig... Jag fick en idé o då kan jag inte gå o lägga mig innan jag fixat något bra av den! ;)

Knäpp som jag är fick jag för mig att jag skulle leta tatueringar...

Tror att jag skulle vilja göra en tatuering till min bror... Världens bästaste bror!

Två idéer... Antingen vill jag ha en på insidan av handleden eller på sidan av underbenet, långt ner...

Hur som helst, på handleden kan jag tänka mig att ha ett hjärta, har hitta en bild med två hjärtan om är fina, och sen att det står typ "Love My Brother"... På benet har jag hittat en text som passar bra in på hur min bror är mot mig...

"En bror ger stöd och trygghet
som pojke och som man.
När man behöver hjälp
så gör han vad han kan.

Han ger gärna goda råd,
ett handtag och sin tid.
I livets alla skeden
så finns han där bredvid"

Sen att man lägger till "Min äldsta och bästa bror" och kanske ett litet hjärta...

Har hittat ett typsnitt som jag tycker om... Men som kan bli väldigt plöttrigt...

Hur som helst, jag kan iaf inte göra något åt det här just nu, så därför behöver jag gå och sova! Det är ju dags att jobba imorgon igen, dock börjar jag veckan med ett kvällspass, så det är ju bra! ;)

---

Måste även säga att helgen har varit fantastiskt bra! Bästa på länge!

I fredags umgicks jag med Jossan, Moqvist och Lillebror, många galna påhitt och ännu mer skratt! :)
 
Igår luncha jag med lillebror, på kvällen blev det utgång med Josefine, Sofia, Mathilda, Madde och Nathalie, träffa lite goa människor under kvällen! :)

Ikväll sattes så pricken över I:et på dne här helgen med att jag, Carro och Tessan åkte till Norrköping, käkade god mat på Saliga Munken innan vi gick till De Geerhallen och kollade på Melissa Horn! Underbart bra! Så intimt och personligt! Kanon helt enkelt!

Således vill jag även tacka dom som gjorde helgen såhär himla bra! <3

... och back to work!
Efter att ha varit ledig sen i torsdags kändes det lite vemodigt att gå upp kl 6 för att pallra sig till jobbet...
Samtidigt som det kändes helt okej så hade jag inte tackat nej till en till ledig dag! Men vetskapen att jag bara har en tredagarsvecka gör ju att det ändå går rätt lätt! ;)

Utan att knappt ha sovit något under natten och efter att kl 4 ha sett smset från Jimmy så kunde jag knappast somna om igen! Saken var den att han skickade och meddelade att hans och Marias lilla underverk bestämde sig för att kika ut 00:54... En liten Wilhelm, 51 cm lång och 3515 g! Och så söt han är då! :)

Ungefär där slutade dagen gå bra! ;) Kom på när jag parkerade cykeln utanför jobbet att jag hade glömt mitt kort! Vilket innebär att jag inte kommer in till omklädningsrummet, men framförallt att jag måste be någon öppna åt mig till läkemedelsrummet! Och där springer man ju en del! Sen gjorde jag fel när jag skulle blodgruppera en patient! Sen är det nog pratat om det! ;)

Byte av ämne!
Jag måste säga att jag har en jäkla tur som har några riktiga, riktigt bra vänner!
Som utan några problem kan tala om för en att man är på väg att göra ett misstag, och i efterhand inte få en att må dåligt över att man inte lyssnade! Utan istället vänder det till att man lär sig något av det!

Även om man vet om det själv, så behöver man få höra det ibland! Det är lättare att tro på då!

Hmm jag kom av mig i tanken.. Har suttit o blippat fram och tillbaka mellan den här sidan och facebook samtidigt som jag kollat på nyheterna i 20 min! Så jag lägger ner det här och går o lägger mig istället! Är riktigt trött, så förhoppningsvis somnar jag illa kvickt!

Imorgon blir det jobb, käk hos Mormor med Camilla och sen pepparkaksbak!

Jag tog semester torsdag och fredag... Så i torsdags satte jag o Carro oss i bilen och rullade neråt i landet, närmare bestämt till Göteborg! Till Maria och Jimmy! Kom hem igen igår, vi tog dock vägen över Ullared! ;)

Kan säga att det var tre riktigt bra dagar! Tre dagar jag verkligen behövde! Tre dagar att fly från allt annat!

Dock kastades jag tillbaks in i verkligheten efter stoppet i Huskvarna hos Mamma och Anikó på vägen hem igår! I bilen kom kastet, som jag inte var ett dugg beredd på! Fick tvinga mig till att tänka på något annat än det som faktiskt kastade omkull mig... Lyckades tack och lov med det efter en stund och fortsatte må bra!

Sen när jag kommit hem, suttit i soffan en stund så kom verkligheten tillbaks igen! Förstår inte att den kan göra ont! Eller frågan är kanske om det egentligen är verkligheten eller om det är önskan om den verklighet jag vill ha, eller om det är saknaden efter den?! Det beror lite på hur man vinklar det! Eller så är det precis allt, det som är, önskan och saknaden?!

Jag lyckades iaf tränga bort det onda och må bra ett tag till! Och idag har jag flytt verkligheten genom att tillbringa dagen i Duveholmshallen, tittandes på innebandy! Men, man kan inte fly för länge, speciellt inte när man befinner sig på hemmaplan, ensam och med hur mycket tid som helst till funderingar och tankar!

Jag önskar att jag kunde lösa precis allt! Att ett par ord eller meningar kan få allt att vara sådär som det var för flera år sen, eller ett tag sen! Men, folk har gjort sina val, som jag inte ett dugg kunnat påverka eller skulle kunna ändra! Det finns med största säkerhet en anledning till att det är som det är! Bara att den ses som oklar...

Ser man tillbaks på det senaste året så har det hänt väldigt mycket... Många omställningar...
Mamma har gift sig och bytt hemstad
Jag har slutat plugga och börjat jobba
Jag har hittat nya vänner

Men, jag har förlorat vänner! Frågan är om inte det i sig är det som har varit värst! Iaf vad jag kan tala om rätt öppet, nu, efter några månader! Det finns andra saker som inte bör nämnas här, som också har och gör ont...

Att förlora vänner man faktiskt tror sig känna och ha lärt känna för alltid, och sedan bli nersparkad med sanningen att man tydligen inte är ett dugg värd... Det känns ska jag säga! Det känns så jävla mycket att jag skulle kunna gräva ner mig djupt och länge för det!

Och det gjorde jag! Och såhär med facit i hand har jag kanske inte mått så bra i det jag hade då?! Eller gjorde jag det?! Stundtals mådde jag så bra att jag trodde att jag drömde! Gjorde jag det?! Förmodligen eftersom det hela bara verkade vara en lek... Jag har gjort det klassiska misstaget flera gånger förr, som gjort att jag har tappat vänner! Dock har det i de fallen varit för att vi växt ifrån varandra! I det här fallet trodde jag det var annorlunda, och det var det! För så ont som det gjorde den här gången har det nog aldrig gjort!

Att känna sig bortglömd, bortkastad och inte få någon förklaring till varför det blivit så smärtar en del... Ganska mycket! Jag har fått en förklaring i efterhand, men inte från den som borde förklara utan från en annan stackare som hamnade mitt i kläm! Personen där förklaringen borde ha kommit ifrån har inte sagt ett ord! Jag ifrågasatte i början, men fick bara en enda ursäkt, och det var den sämsta jag kunnat få!

"...har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av...
och jag saknar dig mindre och mindre
det kommer annat mellan och det är bra
jag saknar dig mindre och mindre
jag har glömt dig en vacker dag"




Vore det inte för andra personer, riktiga vänner, vet jag inte om jag hade mått så pass bra som jag ändå gör idag! Riktiga vänner som alltid, sedan jag lärt känna dom, funnits där, i ur och skur! Det är tre personer som jag tackar innerligt för att de hjälpte mig upp ur gropen, ur mörkret! Tre personer som jag älskar, och som jag skulle kunna göra vad som helst för!

Jag vet att jag går mot en period med mycket jobb, mycket funderingar och mycket saknad! Perioden som kallas jul! Kommer jobba häcken av mig, vilket kanske är bra?! Jag ska försöka låta bli, men vet att mycket av övrig tid kommer gå åt till att fundera! Och saknad kommer det också bli! Saknad av lättheten när man var liten och efter personen som för snart elva år sedan gjorde sin resa från jorden! Jag försöker skjuta på den här perioden och må bra ett par dagar till!

Kärlek, till dom som förtjänar det! <3

Det går riktigt jäkla tungt nu!

Diskuterade en del med min kloka bror igår...

Jag antar att jag börjar ta slut, att mitt batteri är på väg att va slutkörd, att batteritiden minskar för varje dag som går... "Vet du vart du laddar ditt batteri?!" "På fotbollen... Lr nää, vill ju knappt va där, men det är ju kul när jag väl är på plats... Hmm, kanske när jag är med mina vänner?!" -"Det är inte så att du bara gå ner i energisparläge då?!"

Mycket, mycket, mycket möjligt!
Jag vet verkligen inte vart jag ska hitta energi... Vart finns mitt kontaktuttag?! Vart finns den/det som ska ge mig energi?!

Just nu är jag inne i en riktig svacka! I allt! Jag vill inte gå till jobbet, eller egentligen är jag mer likgiltig! Jag har ingen empati eller medkänsla att ge till patienterna! Det är mer "Jaha, så du är sjuk, synd om dig då"... Och det är verkligen inte sån jag vill vara!

Jag gillar inte min sida i mig som aaalltid tänker, det löser sig/jag gör såhär för det gick bra sist... Den som tänker, varför ta en risk när man kan ha det tryggt... Den som får mig att alltid se de hinder som finns istället för möjligheterna!

Vad ska väga tyngst?!

Igår tittade jag på norsk legitimation, inte jättesvårt att få, kostar ca 1300... Så vad stoppar mig?! Hmm, jag har ju fått förlängt, till sista augusti 2012! Men, jag har inte skrivit på några papper, så jag skulle kunna säga att då och då tänker jag inte va hemma... Lr?! Kan jag det?!

Som alla säkert redan vet var målet inställt på ambulansen, helst direkt... Men uj va jag tvekar på den nu! Jag känner mig så himla dålig! Det känns som jag inte kan ett skit! Jag skulle kunna fråga om allt på jobbet, men jag låter bli, för att jag inte vill verka helt okunnig... Och ja jag vet, jag gräver bara ner mig själv ännu djupare med dom tankarna! Men, jag kan inte rå för att de kommer!

Men, största frågan är ändå, vart hittar jag energin?! Jag behöver komma bort från allt och bara få va! Frågan är bara, vart?! Jag vet vart jag kanske skulle vilja åka, men som jag inte vet om jag har tålamod till...

Skulle någon erbjuda mig en flygstol någonstans så skulle jag lätt ta den!

Även om jag har en hel hög med roliga saker att se fram emot så kan jag inte riktigt glädjas åt dom... Allt känns bara skitjobbigt! Allt känns så besvärligt!

Det är en pers att ta sig till jobbet, och ännu större pers att ta mig iväg och träna, och för 7 veckor sen ville jag inte att det skulle bli uppehåll! Det kan svänga fort, jävligt fort!

Jag bygger upp hinder som är så stora att det kommer krävas enormt mycket envishet från mig för att ta mig förbi dom... Om jag ens vill det?!

Vad vill jag egentligen göra?! Och vad är jag beredd att satsa/offra?!

Snurr, snurr, snurr!
Behöver energi!
På en gång!
Hjälp?!?
Skit!!

..........

Som säkert alla vet är min bil ett riktigt måndagsexemplar! I lördags stannade den igen! Denna gången i Flen när jag var på väg till Etuna! Succé! Mer eller mindre helt död! Det hela slutade med att jag o pappa bogserade den till bildoktor-Kent mellan Bettna och Broby igår, i mörker! Och utan ström i bilen blir det både kallt och väääldigt mörkt! Varningsblinkers är onödigt att ha när man knappt syns liksom! ;) Hur som helst överlevde vi bogseringen! Får se vad han bestämmer sig för att det är för fel, för det är inte likadant som alla andra gånger den inte vill starta...

Till på köpet gav datorn upp igårkväll! Men eftersom jag har världens bästa Mormor så har jag fått låna hem hennes, så jag kan leva normalt! ;) Snacka om att man är beroende av dator! Galet är det sannerligen!

Igår var det farsdag! Det firades med sopplunch hos Farmor o Farfar, tillsammans med nästan hela släkten! :) Därefter bogserades bilen, men det var ju inte så skoj! Men sen åkte större delen av släkten in till Duveholmshallen där Emil o Kalle skulle lira handboll, match mot Miffe stod på schemat! Efter tio min hade inte gästerna gjort mål än! Kan ju säga att det blev utklassning! Fick även sällskap av Carro där nere i hallen! Hann även med att träffa Mormor och Malin på kvällen!

Det jag inte hann, och inte heller hade möjlighet att göra men verkligen ville, var att åka ut till Morfar och tända ljus! Men, jag tände ljus här hemma, för hans del, och tänkte lite extra på honom! Min älskade saknade Morfar!

PussKram