Jaa, jag känner mig överkörd... Ryggen värker, nacken värker, huvudet värker, armbågarna värker, höfterna värker... osv osv

Jag var verkligen helt slut igår när jag gick hem från H, men kunde jag somna för det?! Nää, vid 4 somnade jag, sen vaknade jag igen vid halv 6... Men lyckades somna om, men vaknade igen vid 7, somnade och sen när klockan ringde vid 8 for några väl valda ord genom huvudet på mig och klockan stängdes av!
Gick upp strax efter 9, för då hade mamma ringt och väckt mig...

Har umgåtts en del med H under dagen, trevligt som alltid... Har även legat och läst och inte gjort något vettigt alls...

Har läst Livet kan inte vänta... Den handlar om tre kvinnor i 30-årsåldern som alla har obotlig cancer... Den var inte som jag hade tänkt mig, men man blir påverkad, det går inte att komma ifrån...
En tanke for igenom huvudet på mig många gånger, en mening, under tiden som jag läste... "Vi vågar inte göra något, för vi vet inte om den är godartad eller inte..." När läkarna sa så till mig tänkte jag inte så mycket mer än att jag ville att mamma skulle komma... Men nu, när jag har läst boken så slår det mig att det faktiskt kunde ha varit riktigt illa, jag fattar det nu, men inte då... Och det är kanske tur det... Man kanske kan säga att jag var lyckligt trög den dagen! =P Jag blir faktiskt rätt såhär i efterhand... Tänk om... Men nu ska jag inte tänka "om", utan nu ska jag tänka på det som faktiskt hände och det som var sant... Godartad och borta! Inget annat!!
Men hela den här situationen får mig att känna efter väldigt mycket på en gång, så fort jag tänker på boken suger det till i magen på mig...

Nej, nu ska jag trampa över till mamma och få lite mat i magen!